I naturen räknar han inte med något
– hommage till Kristin Berget
killen i regnet med
vaselin i handen med
blicken i ansiktet blöt
i
ansiktet frågar
om vi kan gå
in
jag stryker i ansiktet hans regn
i
ansiktet
när han drar tröjan av sig
det är långt i från skogen till hit
i
naturen
räknar han inte med något
han uppskattar sakta
sin stillsamma skillnad
när jag kysser hans ryggslut
tänker
han äntligen
handen öppnar sig
som nätter öppnar
sig som
vetskap
kan stänga som vandringar kan öppna
med vaselin i handen
han
tänker
med
min mun
i
sig med
sitt minne
i
sig
på killar som räddningar
på killar som dödar allt som de älskar
att
tillåta sig tänka på det
på familjers fradga
på rådjurs fradga
på skolgårdar rosa
på olika armar vaselin armar
på kyrkbröllops ilska
på systrarnas flätor
på jägarnas händer
på ormarnas tänder
på samlarnas nötter
på saliv som fradga
på vaselin som fradga
på helgernas utbud
på djuren i hagen
de skjutna i hagen jag tror att
han tänker
på mig
på giltighet i metaforer
som vit älg svart får nervösa
salamandrar
kameleonter hjortdjur
jag
tror att han tänker
tillbaks
på rövknullsmetaforer familjers metaforer
författares metaforer
bilder för att
inte
komma
loss
samla fradgan
i
burkar vaselin
utan metaforer
i
kväll
senare i
soffan tänker
han
annat han har så
sandiga
slemhinnor i
dag
i
mitten av
natten
hämtar han mandlar kokar dem
söta stryker
dem lena serverar dem
heta i kupad flanell
kysser i
jakten
med vaselin i ansiktet är han suddig
i
naturen är
han skarp
i
minnet hans
händer
är öppna
har min mun i sig så cerise
Ingen kommentarer:
Send en kommentar